Bless Chaos: February 2012

Delphine McCarty LaLaurie was a sadistic socialite who lived in New Orleans. Her home was a chamber of horrors. On April 10, 1834, a fire broke out in the mansion’s kitchen, and firefighters found two slaves chained to the stove. They appeared to have started the fire themselves, in order to attract attention. The firefighters were lead by other slaves to the attic, where the real surprise was. Over a dozen disfigured and maimed slaves were manacled to the walls or floors. Several had been the subjects of gruesome medical experiments. One man appeared to be part of some bizarre sex change, a woman was trapped in a small cage with her limbs broken and reset to look like a crab, and another woman with arms and legs removed, and patches of her flesh sliced off in a circular motion to resemble a caterpillar. Some had had their mouths sewn shut, and had subsequently starved to death, whilst others had their hands sewn to different parts of their bodies. Most were found dead, but some were alive and begging to be killed, to release them from the pain.

(Jag är lat idag och kopierar in texten, ni får ha överseende)

Little movie, sweet Zeke

Sysselsättning de senaste dagarna:

this gif..

Like this:

Disgusted by the light

Trötta trötta Zeke

Inspiring: House dreams

Philip Glass

En av mina favoritkompositörer. Kan lyssna i flera timmar.

"This is Glass's reminder for us to slow down, and consider what we do. Life doesn't have to be a mad rush. Consider beauty, consider peace, consider silence. -The silences right after the fast parts are SO incredible"

Brilliant piece

Jag måste erkänna att jag aldrig sett Transformers utan enbart sett delar ur första filmen. Men soundtracket är pretty awesome. Detta är ett av mina real-life-dramatic-motion-soundtrack:

Dorothea Purente

Dorothea Purente beundrades av invånarna i Sacramento Kalifornien och var till stor hjälp för de sociala myndigheterna som uppskattade hennes arbete, eftersom hon tog hand om stadens fattiga gamlingar. Hon gav dem två mål mat om dagen och hyrde ut rum till ett billigt pris i sin tvåvåningsvilla.

1988 försvann Alvaro Montoya som hade bott hos Dorothea. En man, Donald Anthony meddelade en socialarbetare att Montoya flyttat till släktingar i en annan delstat. Socialarbetaren kände igen mannen, och det visade sig att också Donald Anthony var en av de inneboende hos Dorothea.
Klagomål om en fruktansvärd stank från Dorotheas grannar och folk i området gjorde situationen suspekt. En kriminalare skickades hem till Dorothea och fann att trädgården nyligen grävts upp.
Ett polisteam började arbeta med att undersöka trädgården. Först fann man kläder och så småningom även ett mänskligt ben. Dorothea spelade chockad. Och hon bad om att få åka till ett nära café och dricka en kopp kaffe vilket polisen inte hade något emot. Hon var ännu inte misstänkt från polisens sida.

Man hittade sju lik i trädgården, fyra kvinnor och tre män. Kvällen kom och Dorothea syntes inte till efter sitt påstådda Cafébesök. Hon hade nämnligen tagit en buss till Los Angeles. Två dagar senare åt hon middag med en man som hon också följde med hem. Och det var hemma som hennes dejt såg på tv:n att Dorothea var efterlyst. Han ringde polisen och Dorothea kunde gripas på sitt motell.

I förhören framkommer att Dorothea haft en förskräcklig uppväxt. Med föräldrar som var akoholister och förgrep sig på dottern. När hon var 6 år gammal hade båda föräldrar dött och hon placerades på barnhem och i fosterhem. Hon prostituerade sig och gifte sig redan som 17 åring. Två år efter giftemålet dog hennes man och Dorothea började förfalska checkar. Hon hamnade i fängelse vid något tillfälle för att ha drogat fyra äldre personer och bestulit dom på sina värdesaker.

Hon dömdes till dubbel livstid för morden 1989 och dog 82 år gammal 2011. Hon erkände aldrig morden utan hävdade att de inneboende hade dött av naturliga orsaker.

Cuteness

Är så himla glad att alla kommer överens i familjen! Haha min lilla familj. För ett tag sedan (eller kanske mer bestämt ett årsen) kunde Nemo och Zeke inte vara i samma rum. För Nemo, katten till höger var jätterädd och sprang och gömde sig hela tiden. Men nu funkar dom jättebra ihop. Andra katten Gapis har aldrig brytt sig. Utan ligger nästan på Zeke ibland utan att vara mista rädd alls. Kanske bara att han blir missnöjd och går iväg om Zeke försöker busa med honom.